Annons:
Svenska Akademien

Kjell Lundin: Kungen kan ge lyckligt slut på dramat i Akademien

Publicerad: 2018-04-13

Förhoppningsvis kan kungen ge ett lyckligt slut till det pågående dramat i Svenska Akademien. Man kan i alla fall hoppas att ledamöterna rättar in sig i ledet och följa sitt eget måtto Snille och Smak.

Svar till Tobe Lundgren

Detta är ett svar på huvudinlägget på debatten "Svenska Akademien". Till huvudinlägget

Det var en gång ett rike där folket levde i god tro om sakernas tillstånd. De strävsamma människorna hade tidigt fått lära sig god ton och en god moral. Språket dem emellan var hövligt och man var noga med att orden kom i rätt ordning och var någorlunda rätt stavade.

I det lilla riket fanns ett stort slott och runtom fanns kungens närmaste undersåtar och institutioner. Allt tycktes frid och fröjd och omvärlden såg på det lilla landet med beundran.

Så en dag hände något. En av kungahusets akademier skakades plötsligt av en tygellös konflikt. Medlemmarna i den lilla akademien, som i många hundra år hade värnat om honnörsorden Snille och Smak, började nu i stället kasta saker på varandra och de kallade sina kollegor för de mest hårresande saker. Den lilla akademien för språkets renhet, styrka och höghet, blev ett forum för motsatsen: ledamöterna släpade varandra bokstavligen i smutsen. Okvädningsorden flög genom rummen och de vände felaktigt på ordföljden.

Annons:

Inför allas ögon lät de detta ske. De pucklade på varandra med allt som fanns att tillgå: promenadkäppar, ljusstakar, eldgafflar och de kastade böcker på varandra. Ut genom fönstren kastades de förnämsta franska banden ned i träcken i rännstenen. De stod i fönstren och ropade glåpord till de som hade åsikter på det stora torget.

Den stackars kungen som fram till nu litat på sina undersåtar och tålmodigt på avstånd tvingats åse eländet, insåg att nu måste ledamöterna tas i örat. Örfilar, kvarsittning, ett slag med linjalen, skamvrå eller utvisning i korridoren var bestraffningar han övervägde, men kanske behövdes mer beslutsamma åtgärder. Nu fick det helt enkelt vara nog! Kungen grubblade och konsulterade sin egen dotter, prinsessan. Prinsessan var av samma åsikt som sin far.

En dag klev kungen in i Akademiens lilla hus vid det stora torget och slog näven i bordet. Det hade han aldrig gjort tidigare så av ren förvåning blev det alldeles tyst. De som hade deltagit i det stora slagsmålet stannade nu upp och lade ned sina eldgafflar och slagträn. Skamsna böjde de sina nackar inför majestätet som nu röt med barsk och myndig stämma:

”Nu går ni hem allesammans och kommer hit först på måndag morgon. Till dess har jag skrivit nya stadgar, också anställningsvillkoren kommer att ses över. Jag kommer att bestämma hur verksamheten som en gång startade i upplysningens tid ska formas inför framtiden. De som inte godtar den nya regelboken kommer inte att delta i det fortsatta arbetet.”

På måndagen stod ledamöterna på ett rakt led utanför porten. Morgonens möte inleddes med avbön, genomgång av kungens nyskrivna regelsamling och nu kunde den Nya Akademien inleda sitt arbete. Man började med att på nytt definiera måttot Snille och Smak som blivit så misshandlat under många år. Efter den dagen kunde så den lilla Akademien vid det stora torget börja tänka på framtiden och inga fler franska band skulle hädanefter hamna i rännstenen.

Kungen, vars eget rykte tidigare solkats av diverse elakt tal, hyllades nu av folket. De strävsamma människorna på det stora torget jublade och hurrade för sin konung. Och Akademien, den levde upp på nytt i största välmåga och om jag inte tar miste så lever den ännu denna dag.

Om skribenten
author
Kjell Lundin Medborgare som känner oro, inte för Svenska Akademiens ledamöter, men för litteraturens ställning i allmänhet.
Summering
Svenska Akademien

Vem tycker du ska svara?

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.
  • Skicka gärna in ditt förslag till redaktionen om vem du tycker bör svara.