Annons:
Tunnelbanedöden

Fem organisationer: Stoppa självmorden och olycksfallen i Stockholms tunnelbana

Publicerad: 7 mars, 2016

Varje år dör ett 10-tal personer och många skadas allvarligt genom påkörningar i Storstockholms tunnelbanenät. Plattformsbarriärer kan förhindra alla dessa onödiga döds- och olycksfall. Politiker, ta ett beslut om detta nu – det är det enda som fattas.

1364 personer har röstat
Håller med Fem organisationer
3
Personer har svarat på artikeln

Storstockholms tunnelbana är mycket olycksdrabbad. I genomsnitt blir ett par personer påkörda varje månad efter att av olika anledningar ha hamnat på spåret.

Under den senaste 10-årsperioden har årligen, med vissa variationer upp och ner, ett 10-tal personer avlidit på grund av påkörningar i tunnelbanan. Ett något mindre antal har blivit allvarligt skadade. Merparten av dessa olycksfall är självmords-händelser där en psykiskt drabbad människa kastat sig från perrongen framför ett inkommande tåg. I några fall handlar det om ”vanliga” olyckshändelser där människor av misstag hamnat på spåret.

SL och trafikutövaren MTR har under senare år intensifierat sitt arbete med att ingripa mot personer som uppvisat suicidala eller andra riskbeteenden på perronger och i stationshallar. Ett 50-tal sådana ingripanden gjordes från januari till oktober månad i fjol. Trots detta ökade antalet påkörningar under år 2015. Något drastiskt måste göras för att stoppa den oroande ökningen av dödsfall och skador som tunnelbanetrafiken förorsakar.

Annons:

Tunnelbanemiljön innebär också ständiga faror för personer som har en synnedsättning eller ett rörelsehinder, för äldre och för andra som har en nedsatt fysisk eller psykisk förmåga att orientera sig och röra sig på platser med stor persongenomströmning och trängsel. De oskyddade plattformskanterna gör att många undviker dessa miljöer vilket medför en kraftig begränsning av rörelsefriheten och livskvalitén. I en nyligen gjord SIFO-undersökning säger mer än 40 procent av Synskadades Riksförbunds medlemmar att de aldrig åker kollektivt på egen hand, bland annat på grund av denna typ av risker.

Vi som har undertecknat denna debattartikel har, från lite olika utgångspunkter, ett gemensamt intresse av att kraftfulla åtgärder vidtas för att säkra upp den farliga och olycksdrabbade tunnelbanemiljön. Det är därför med stor tillfredsställelse som vi nu kan notera att det även finns starka samhällsekonomiska argument för att göra tunnelbanan säkrare.

I dagarna har SL:s ”Utredningsrapport helautomatisk drift på röda linjen” blivit offentlig. Rapporten ger en allsidig beskrivning av förutsättningarna för att införa helautomatiska tåg på tunnelbanans röda linje. Den konstaterar bland annat att säkerhetskrav förutsätter att man vid helautomatisk drift använder sig av plattformsbarriärer, förstärkt instängsling längs med utomhussträckningar, detektionssystem utmed linjerna och utökad kameraövervakning.

Utredningsrapporten visar vidare att det finns en teknik för plattformsbarriärer som med stor sannolikhet går att använda med den blandade vagnpark som används i Storstockholms tunnelbanenät. Lösningen som förespråkas är kostnadseffektiv i jämförelse med de plattformsbarriärer som tidigare varit uppe till diskussion. Investeringskostnaden för de säkerhetshöjande åtgärderna är hög men återbetalar sig snabbt, sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Den intressanta slutsatsen i rapporten är, att det är fullt möjligt och dessutom lönsamt för samhället att på sikt förse hela Stockholmsregionens tunnelbanenät med plattformsbarriärer i kombination med övriga säkerhetsåtgärder. Detta oavsett om helautomatisk drift införs eller inte. Med plattformsbarriär avses en skyddsvägg vid plattformskanten som är nedfälld/stängd i normalläget och öppnas när tåget stannat för av- och påstigning.

I dag saknas det konkreta politiska beslut för att processen med dessa säkerhetshöjande åtgärder ska komma vidare. Men nu finns ett underlag för politikerna att ta ställning till.

Vi vädjar därför till samtliga politiker i Stockholms läns landsting:

Det är dags att handla nu. Fatta de beslut som krävs för att Storstockholms tunnelbanenät ska bli ett av de säkraste i världen!

SPES – Riksförbundet för suicid prevention och efterlevandes stöd
Pirjo Stråte, Ordförande i Stockholmskretsen och vice ordf. i Riksförbundet SPES

SRF – Synskadades Riksförbund
Håkan Thomsson, Förbundsordförande Synskadades Riksförbund

NASP – Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa
Britta Alin Åkerman, PhD, professor i pedagogik, leg psykolog och psykoterapeut

Suicide Zero
Alfred Skogberg, Generalsekreterare, journalist och författare

SPF – Svenska psykiatriska föreningen
Ullakarin Nyberg, Överläkare och vice ordförande i Sv. psykiatriska föreningen

Om skribenten
author
Fem organisationer SPES, SRF, NASP, Suicide Zero och SPF har skrivit detta inlägg gemensamt. Se ytterligare beskrivning under debattexten.

Vad tycker du?

Här sammanfattar skribenten sin huvudsakliga ståndpunkt där du som läsare kan rösta på om du håller med eller inte. Du kan när som helst ändra ditt svar.

Varje år dör ett 10-tal personer och många skadas allvarligt genom påkörningar i Storstockholms tunnelbanenät. Plattformsbarriärer kan förhindra alla dessa onödiga döds- och olycksfall. Politiker, ta ett beslut om detta nu – det är det enda som fattas.

Summering
Tunnelbanedöden

Debatten är nu avslutad

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.