Annons:
Hemundervisning

Älva Monn: En jämförelse mellan skola och hemundervisning ur elevens perspektiv

Publicerad: 2017-04-26

Hemundervisning, grundskola, gymnasium. Alla tre har jag erfarit och jag är säker på vad som funkade bäst för mig. Det borde finnas tillgång till att få utbildas utanför skolans tegelfasader om det är det som fungerar bäst.

Svar till Ann Andersson

Detta är ett svar på huvudinlägget på debatten "Hemundervisning". Till huvudinlägget

Kära lärare, politiker, medmänniskor och allmänt intresserade. 

Jag går just nu mitt sista år på gymnasiet. Jag har vandrat runt i skolkorridorer och suttit vid nerklottrade skolbänkar, som majoriteten av våra barn, sedan jag var cirka fjorton år. Innan dess så lärde jag mig allt läroplanen krävde av mig med hjälp av böcker, kurser som intresserade mig, mina föräldrar, vänner, internet och mycket mer. Jag valde själv att börja i en “normal” skola i högstadiet för att få en nyanserad syn på min utbildning och kunna jämföra med och förstå vad som fungerar bäst för mig när allt kommer till kritan. Nu har allt kommit till kritan och ibland känner jag ånger för att jag självmant valde att sitta vid en bänk och plugga bakom en hård tegelfasad i fyra år.

Jag tar snart studenten. Liksom så många andra i min unga ålder är jag näst intill utbränd och min motivation till att lära mig nya saker har jag fullkomligt tappat bort bland alla papper, betygskriterier och kompendier. Jag blir konstant bedömd utefter mina kunskaper samt får krav ställda på mig under varje lektion. Bedömning, tidiga morgnar och stress är något jag starkt ogillar men det har ändå inte gått dåligt för mig i skolan, tvärtom, jag får mer än dugliga betyg och är allmänt uppskattad av både lärare och klasskamrater. Jag utför min plikt som skolelev.

Annons:

Dock kan jag inte hjälpa att sörja en aning. Jag sörjer den förlorade lyckan över att lära mig något. Jag sörjer den förlorade vetskapen om skillnaden mellan värdefull kunskap, nödvändig kunskap och onödig kunskap. Nu för tiden är allt bara ”plugg”. Jag sörjer den förlorade friheten att kunna lära mig på det sättet jag kände passade mig bäst. Ann Andersson beskriver att hon utbildar sitt barn även utanför böckernas gränser för att få lärandet till något värdefullt och givande. Det är precis som mina egna föräldrar gjorde med mig. Denna fria utbildning är enligt mig bland det mest fantastiska jag har tagit del av och det är något jag är väldigt tacksam över.

Faktumet av att jag längtar till att sluta skolan för gott för att kunna ha tid till att lära mig det jag anser nödvändigt blir en utbildningsparadox. Skolan är ju till för att lära ut just viktiga nödvändigheter.

Vi människor fungerar dock väldigt olika. Jag har haft ett antal vänner som trivs i skolan och tycker fortfarande att det är roligt att lära sig saker. Men, utöver dessa vänner, så har majoriteten jag talat med blivit smått avundsjuka på min förmåga att hela tiden se saker ur nya perspektiv, att kunna njuta över att ha tråkigt och att fortfarande ha en gnista av vetgirighet och kreativitet. Det är några av de många viktiga aspekter jag funnit mest givande med min utbildning utanför skolans tegelfasad.

Jag ber er inte att hemundervisa era barn. Jag ber er inte att tänka precis som mig. Det jag ber er om är att vara öppna för övriga sätt att utbilda barn så som till exempel jag själv blev utbildad eller så som Ann Andersson vill ha möjlighet till att utbilda. Tycker ni inte att fler utbildningsmiljöer och möjligheter än bara en bör få finnas?

Om skribenten
author
Älva Monn Nuvarande skådespelarstuderande på Kuturama Gymnasium i Stockholm. Hemundervisad fram till cirka fjorton års ålder och konstant kämpandes för rätten till valfri utbildning i Sverige.
Summering
Hemundervisning

Vem tycker du ska svara?

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.
  • Skicka gärna in ditt förslag till redaktionen om vem du tycker bör svara.