Annons:
Genus

Linda Bergstrand: Förstör inte min son med era fördomar

Publicerad: 1 December, 2015

För mig är det viktigaste att min son mår bra. Vill han leka med barbiedockor och gå i klänningar ska han göra det. Han ska få vara den han vill vara och leka med det han tycker är roligt! Varför berör det fortfarande så många vuxna att killar leker med stereotypa tjejleksaker? Grundar det sig i en osäkerhet och rädsla eller är vi bara inskränkta och fördomsfulla?

12 personer har röstat
Håller med Linda Bergstrand
4
Personer har svarat på artikeln

Hans födelsedag skulle ha varit den lyckligaste dagen. Min sköra, viljestarke, underbara son fyllde fyra år. Efter månader av väntan skulle han få sin efterlängtade Frost-klänning, med motiv från Disneyfilmen med samma namn. Som han gråtit, längtat, bett, saknat och suktat efter den där blå skönheten med silverglitter och tyll.

Häromdagen fick han mig till och med till att lägga undan klänningen för att försäkra sig om att det skulle finnas en till honom på födelsedagen. Så igår, denna novemberdag större än alla andra, gick jag upp och bakade scones, gjorde frukost på sängen, fixade ljus att blåsa och sjöng förstås födelsedagssången på alla språk jag förmådde. Och stolt gav jag honom paketen av vilka åtminstone ett skulle göra total succé.

När han så öppnade paket nummer två, med klänningen i, lyste han upp och gick in i sig själv så där som bara han kan och sa drömmande ”åh så vacker!”. Precis den reaktionen jag hade hoppats på, men mamma-hjärtat hann inte mer än att lysa upp förrän det hände något. Det var som om någon hade dragit ner en ridå. Hans ansikte ändrades och han ville varken prova eller använda den. Faktiskt inte ens ha den.

Annons:

Jag förstod genast att något inte stod rätt till och försökte fråga honom varför och vad som var fel. Han ville dock inte prata om saken och min i vanliga fall väldigt verbala son slöt sig på ett sätt som jag inte tidigare sett. Efter många om och men mumlade han att klänningar minsann bara var för tjejer och att jag kunde lämna tillbaka den till affären. Jag försökte förstås övertyga honom om motsatsen, fråga vem som hade sagt något så dumt, men skadan var redan skedd. Den där klänningen som han hade längtat efter i månader hade någon, men bara några få ord, lyckats förstöra och förutom att drömmen gått i kras hade han också fått sin verklighet förstörd.

Dessvärre stannade det inte vid en sprucken dröm, nu ville han heller inte tillbaka till förskolan och sa att ”det är inte roligt med vännerna längre”. Fyra år och brutalt inkastad i verkligheten!

Inom mig bubblade det. Jag var både arg och ledsen. Tårarna sprängde i ögonen och jag kände mig verkligen illa till mods. Som jag kämpat för att min son ska veta att alla är som de vill och alla är olika. Jag har sagt att man leker med det man vill och det finns inga saker som är gjorda bara för tjejer eller bara för killar. Det är något han vuxit upp med och han har därför lekt med det han gillat: dockor, barbies och klänningar, men också bilar, traktorer och tågbanor.

Det här handlar inte om ett barn som sagt till ett annat att klänningar bara är för tjejer. Inte heller om ett barn som varit elakt. Det handlar om ett barn som berättat vad hen fått lära sig. Barnet delade med sig av sin verklighet. En verklighet vuxenvärlden gett henne.

Det är vår förbannade skyldighet som föräldrar och vuxna att hålla våra fördomar för oss själva! Vi ska lära dem att bli accepterande individer som inte fördömer andra. Tänk på vad era ord kan göra med en annan människa. Hur mycket de kan skada.

Det räckte med en mening för att förstöra, men det tycks närmast omöjligt att laga.

Om skribenten
author
Linda Bergstrand 32 år gammal, ensamstående mamma till Vincent 4 år och driver bloggen http://nouw.com/liabergstrand

Vad tycker du?

Här sammanfattar skribenten sin huvudsakliga ståndpunkt där du som läsare kan rösta på om du håller med eller inte. Du kan när som helst ändra ditt svar.

För mig är det viktigaste att min son mår bra. Vill han leka med barbiedockor och gå i klänningar ska han göra det. Han ska få vara den han vill vara och leka med det han tycker är roligt! Varför berör det fortfarande så många vuxna att killar leker med stereotypa tjejleksaker? Grundar det sig i en osäkerhet och rädsla eller är vi bara inskränkta och fördomsfulla?

Summering
Genus

Debatten är nu avslutad

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.