Annons:
Anknytning

Ulrika Ernvik: Varför sprids inte kunskap om små barns behov?

Publicerad: 2017-03-06

Forskning kring anknytning och hjärnan visar att barn behöver närhet till trygga vuxna. Ständigt. Inte bara det första året. Den här kunskapen måste komma fram till föräldrarna, så de vet vilken vardag de väljer åt sina barn.

8232 personer har röstat
Håller med Ulrika Ernvik
4
Personer har svarat på artikeln

Jag är oroad. Och arg. Varför kommer inte all den kunskap vi har om barns behov ut till allmänheten? Till föräldrar, till personal på förskolor och skolor, till beslutsfattare. Det är 50 år sedan John Bowlby efter mycket forskning presenterade anknytningsteorin – teorin som tydligt visar oss att barn behöver trygga vuxna att vända sig till när de är överväldigade av egna känslor och behov. För ett barn under tre år är det avgörande för barnets utveckling att det har tillgång, både fysiskt och känslomässigt, till en eller två vuxna som de återkommande, under dagen och natten, kan komma till för att lugna sig och hämta kraft.

Under de senaste 30 åren har forskningen kring hjärnan exploderat, och vi har fått en helt ny vetenskap – neurovetenskapen – som hjälper oss att förstå att barnets närhet och tillgång till, eller frånvaro av, trygga vuxna påverkar hur barnets hjärna utvecklas. Barnets hjärna klarar inte av att hantera stress och överväldigande känslor på egen hand. Om barnet inte får hjälp av en vuxens hjärna att lugna sig, så fortsätter de stressreaktioner som utlöstes av något som barnet upplevde farligt och överväldigande. Det bidrar i stunden till att barnets förmåga till relationer påverkas negativt, och på lång sikt påverkar det hjärnans utveckling. Varför kommer inte denna kunskap ut? Varför sprids den inte? Varför pratar vi inte om detta?

Annons:

I Sverige har det blivit självklart att föräldrar lämnar sina barn på förskola när barnen är ett år. TROTS att forskning visar att barn behöver fysisk och känslomässig närhet till ett fåtal vuxna under längre tid än så. Som förskolan ser ut nu är det ytterst få förskollärare som klarar av att ge barnen den närhet de behöver. En vuxen klarar inte av att vara en trygg bas för så många barn. Eftersom det lilla barnets hjärna är ganska outvecklad, är det många situationer under en dag som kan upplevas överväldigande för ett litet barn. Få barn klarar av att ”tanka igen” allt de behöver på kvällen, när de har en liten stund med föräldrarna. Och få föräldrar orkar efter en lång arbetsdag göra sig så tillgängliga för barnet som barnet behöver.

Det finns en myt. Myten som säger att barn behöver socialiseras tidigt. Den myten bygger på en tro att socialisering sker i stora grupper. Men barns hjärnor fungerar så, att om de upplever stress så stängs den del av hjärnan av som skapar relationer. De flesta barn upplever stress i stora barngrupper. Alltså blir socialisering i stora grupper en omöjlighet. Barn behöver under sina första år i lugn och ro få bygga upp nära relationer till ett fåtal trygga människor – sen är de redo för socialisering med den stora världen. Sisådär när de är fyra år. Eller sex år. Det är lite olika.

Varför kommer inte denna kunskap fram? Varför tar inte beslutsfattare hänsyn till aktuell forskning, och formar en förskola där varje barn har tillgång till en trygg vuxen. Varför tror vi att mer tid i förskolan är bättre för barn? Varför ges inte föräldrar som vill vara hemma med sina barn mer stöd, utan snarare blir ifrågasatta?

Kan det vara så

  • att beslutsfattarna vill att vi ska jobba, mycket och mer? För då blir det mer skatt betald.
  • att vi i Sverige inte alls är så individualistiska som vi tror, utan låter oss fösas in i detta gigantiska gruppsystem, för att vi tror att det ska vara så?
  • att vi kommit att tro att barn behöver undervisas av professionella vuxna från ettårsålder, och att jag som förälder känner mig handfallen inför att vara tillsammans med mitt barn?

Vad är det för makter som styr, och som hindrar den aktuella forskningen om barns behov att komma fram? Det undrar jag.

Om skribenten
author
Ulrika Ernvik Legitimerad psykoterapeut. Har under många år arbetat med familjer i familjebehandling och terapi. Föreläser bland annat om barns behov.

Vad tycker du?

Här sammanfattar skribenten sin huvudsakliga ståndpunkt där du som läsare kan rösta på om du håller med eller inte. Du kan när som helst ändra ditt svar.

Forskning kring anknytning och hjärnan visar att barn behöver närhet till trygga vuxna. Ständigt. Inte bara det första året. Den här kunskapen måste komma fram till föräldrarna, så de vet vilken vardag de väljer åt sina barn.

Summering
Anknytning

Debatten är nu avslutad

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.