Annons:
Almedalsveckan

Peter Jonasson: Möt andliga behov för att komma till rätta med psykisk ohälsa

Publicerad: 2018-07-08

Svensk politik, som varit i centrum under den 50:e Almedalsveckan som avslutades på söndagen, måste släppa den existensiella beröringsskräcken. Även det själsliga behovet att få svar på livets mening måste tas på allvar om vi ska råda bot på psykisk ohälsa, inte minst bland unga.

Socialstyrelsen och medier ger oss smärtsam och alarmerande information om barn och ungas hälsa i vårt land. Socialstyrelsen rapporterar om en kraftig ökning av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna, i någon åldersgrupp talas om en fördubbling de senaste tio åren. Medier rapporterar om tragiska självmord bland såväl världskända som, för dig och mig, helt okända barn och unga vuxna.

Det talas tack och lov mer om psykisk ohälsa och större resurser sätts också in. Men det talas väldigt lite om existentiell hälsa. Någon som ändå försökt lyfta ämnet är biskop Fredrik Modéus som på DN Debatt den 10 maj skrev ett angeläget och upplysande inlägg under rubriken ”Regeringen har glömt våra existentiella behov”.

Att sitta vid stranden en sen sommarkväll och se solen gå ner i havet är för många en fantastisk upplevelse. Att för första gången hålla sitt nyfödda barn är en oerhört stark upplevelse man bär med sig hela livet, lyssna till musik kan också beröra djupt in i hjärteroten. Vid dessa mycket speciella tillfällen i livet då vi berörs på djupet är det påfallande ofta vi får ur oss orden – ”det är nästan så man skulle kunna bli religiös”. Varför säger vi så? Kan det vara då vi anar att bortom kropp och själ finns det också något andligt, bortom fysisk och psykisk hälsa finns det också existentiella behov?

Annons:

Inför kommande val har den psykiska ohälsan lyfts fram i debatten och ytterligare resurser har utlovats, vilket är bra och välkommet. Men kan det möjligen vara så att inga miljarder i världen kommer räcka så länge som barn och unga vuxna i vårt land berövas möjligheten att få utforska de eviga frågorna: Varför finns jag? Vilken är min uppgift? Hur passar mitt liv in i ett större sammanhang?

I Bibeln finns en bok som heter Predikaren. Vid en första anblick är innehållet så deprimerande att boken kanske borde ha någon form av varningstext. Författaren till denna bok är en av världshistoriens allra klokaste personer om vilken drottningen av Saba fällde omdömet: ”Så var det då sant det jag i mitt land hörde om dina ord och om din vishet … Du har långt mer vishet och rikedom än jag hade hört genom ryktet”. Den som beskrivs är kung Salomo, och i en av meningarna skriver han: ”Då hatade jag livet, för det som görs under solen var en plåga för mig. Allt är förgängligt och ett jagande efter vind”.

Upplyftande? Nej, inte för den vise kung Salomo och inte heller för dig och mig. Efter det ena mer deprimerande påståendet efter det andra hos en av världshistoriens allra klokaste personer blir därför slutsatsen intressant: ”Nu har du hört allt, och detta är summan: frukta Gud och håll hans bud. Det gäller alla människor”. Kung Salomos slutsats var att livet har ingen mening, allt är förgängligt om vi inte räknar in Gud, om vi inte räknar in människans andliga och existentiella behov.

Det är hög tid att vi vågar se hela människan och hela människans behov. Kroppen – det fysiska har sina behov precis som själen – har sina behov. Men det gäller i lika hög grad det andliga, de existentiella behoven där vi på allvar behöver ta till oss biskop Fredrik Modéus uppmaning att släppa den existentiella beröringsskräcken.

Var finns de politiker som vågar se till hela människan? Kan vi tillsammans bejaka och bygga ett samhälle som vågar se hela människan och se till hela människans behov? Jag väljer att tro att det är möjligt, därför att för Gud är allting möjligt!

Om skribenten
author
Peter Jonasson Civilekonom som sedan drygt 25 år arbetar som officer i Frälsningsarmén.

Vad tycker du?

Här sammanfattar skribenten sin huvudsakliga ståndpunkt där du som läsare kan rösta på om du håller med eller inte. Du kan när som helst ändra ditt svar.

Svensk politik, som varit i centrum under den 50:e Almedalsveckan som avslutades på söndagen, måste släppa den existensiella beröringsskräcken. Även det själsliga behovet att få svar på livets mening måste tas på allvar om vi ska råda bot på psykisk ohälsa, inte minst bland unga.

eller
Summering
Almedalsveckan

Vem tycker du ska svara?

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.
  • Skicka gärna in ditt förslag till redaktionen om vem du tycker bör svara.