Annons:
Lärarlönelyftet

Mats E Carlsson: Lönelyftet fick lärare att känna sig misslyckade – eller skämmas

Publicerad: 2018-01-12

Det statliga lärarlönelyftet är ett monumentalt fiasko. Satsningen bygger på verklighetsfrämmande antaganden om vad som driver lärare och hur den kommunala förvaltningen fungerar.

Det har gått några månader sedan det vita kuvertet delades ut i var och ens fack, där det meddelades vem skolledningen hade valt ut för satsningen på Sveriges lärarkår: 2500–3000 kronor mer i månaden. Dessförinnan pratades det ofta om vilka som kunde tänkas komma ifråga, men vi var nog alla lite aningslösa. Innerst inne tror jag att alla önskade sig vara en av de utvalda. Sedan pengarna delats ut har knappt någon på skolan tagit ordet lärarlönelyftet i sin mun. Skolledningen tiger, alla tiger.

Syftet med reformen var att öka yrkets attraktionskraft och därigenom förbättra resultaten i skolan. Regeringen villkorade medlen med att kommunerna inte fick fördela dem till alla, utan till en tredjedel av kåren. De krav som ställdes på den enskilda läraren för att få del av lyftet var tämligen modesta och inte svåra att uppnå. Genom att premiera vissa skulle lärarna sporras att anstränga sig mer. Dessutom hävdade regeringen att ökade löneskillnader leder till att alla på sikt får högre lön.

Annons:

Men lärarlönelyftet splittrar kåren och gör i stället att engagemanget och arbetslusten minskar. Det lyfter individer, men sänker skolan som helhet. Reformen bygger på ett antal tveksamma antaganden.

1. Högre löner löser skolans kris. Att lärarnas låga löner är en del av skolkrisen är uppenbart. Men många lärare ser den orimliga arbetsbördan som ett större problem. Det spelar ingen roll om lönen höjs om du går till jobbet med en klump i magen, eller får tillbringa ännu en helg med rättning och planering.

2. Alla pedagoger tjänar på att några får mer. Efter drygt 25 år som kommunanställda med individuell lönesättning är lönespridningen i dag mindre än före kommunaliseringen. Var finns beläggen för att alla lärare vinner på individuella löner? Problemet är att hela yrkesgruppen är underbetald.

3. Kommunerna kommer att fördela pengarna på ett bra sätt. Regeringen har försatt kommunpolitiker, rektorer och fackliga företrädare i en svår situation då det inte finns tydliga direktiv från staten. Följden är att skolorna gör olika. På en del håll har lärarna fått ansöka om att få del av lyftet och på andra gäller satsningen bara för två år.

4. Kommunerna förväntas skjuta till egna medel. Ministern för högre utbildning och forskning, Helen Hellmark Knutsson, har sagt att utgångspunkten var att kommunerna skulle gå in med egna pengar för att rätta till skevheter och orättvisor. Regeringens förhoppning har kommit på skam; de lokala satsningarna har varit mycket få. Det är naivt att tro att lokalpolitikerna ska rädda en ogenomtänkt statlig reform.

Regeringens ambition att höja lönerna är positiv. Men reformen har resulterat i att två av tre lärare känner sig misslyckade, samtidigt som en tredjedel skäms för att de hade turen att lyckohjulet stannade på just dem. Lärarlönelyftet har splittrat lärarkåren, minskat arbetsglädjen ute på skolorna och försämrat förtroendet för arbetsgivare och politiker.

Vi står inför en enorm lärarbrist. Ett lyft värt namnet måste höja lönerna och förbättra arbetssituationen för alla lärare.

Om skribenten
author
Mats E Carlsson Har varit lärare i 30 år och är anställd på Hvitfeldtska gymnasiet. Inte med i lärarlönelyftet.

Vad tycker du?

Här sammanfattar skribenten sin huvudsakliga ståndpunkt där du som läsare kan rösta på om du håller med eller inte. Du kan när som helst ändra ditt svar.

Det statliga lärarlönelyftet är ett monumentalt fiasko. Satsningen bygger på verklighetsfrämmande antaganden om vad som driver lärare och hur den kommunala förvaltningen fungerar.

eller
Summering
Lärarlönelyftet

Vem tycker du ska svara?

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.
  • Skicka gärna in ditt förslag till redaktionen om vem du tycker bör svara.