Annons:
Miljötänk

Vidar Ferm: Den enda vettiga åtgärden är att begränsa antalet födda barn

Publicerad: 2017-09-20

Med anledning av Erik Isbergs inlägg om nödvändigheten att skaffa färre barn vill jag bidra med ytterligare argument för detta, men med lite återblickar på hur våra förfäder levde och om hur världens befolkning utvecklats sedan jägar- och samlarkulturens dagar.

Svar till Erik Isberg

Detta är ett svar på huvudinlägget på debatten "Miljötänk". Till huvudinlägget

Tack, Erik Isberg, för ditt inlägg på DN.Åsikt 18 sepember om att skaffa färre barn!

Jag har själv tänkt i liknande banor, men med en lite annan vinkling. Det brukar påpekas att vi i dag lever som om jordytan vore 3-4 gånger större, det vill säga att vi lever över våra tillgångar. Man kan också uttrycka saken som att vi numera lever av jordens kapital, medan våra tidiga förfäder nöjde sig med att leva av räntan. Fram till jordbruksrevolutionen, som i vår del av världen började i Mellanöstern för ca 10.000 år sedan och här i Norden för ca 6.000 år sedan, var människorna betydligt färre. Kanske mellan 10 och 100 miljoner jämfört med dagens 7 miljarder.

Jägar- och samlarkulturerna behövde stora ytor för att livnära sig. Man levde i grupper om 30-50 personer och flyttade runt i ett ganska stort område för att kunna skaffa tillräckligt med föda. Eftersom det fanns konkurrerande grupper runtom, så var det inte möjligt att expandera den utnyttjade ytan eller öka antalet barn i någon större omfattning. I den mån det förekom expansion, så bestod den i att dittills obefolkade områden som Australien och Amerika successivt koloniserades. (Jag talar här om den tiden när aboriginerna och indianerna vandrade in i Australien respektive Amerika). Men grupperna av jägare/samlare som levde omringade av andra grupper av jägare/samlare hade normalt ingen möjlighet att varaktigt öka sin yta eller antal medlemmar. Det förekom säkerligen försök i den vägen, men sådana försök resulterade troligen i att omgivande grupper ganska snart återtog den mark de förlorat, via småkrig eller förhandlingar. Sannolikt var barnadödligheten stor och dessutom ammade kvinnorna troligen barnen upp till fyraårsåldern vilket innebar begränsning i antal födda barn per kvinna.

Annons:

Men när människorna i Mellanöstern började odla säd inträdde helt nya förutsättningar. Nu kunde man plötsligt livnära sig på en betydligt mindre yta och dessutom kunde man bygga mera permanenta bostäder i närheten av sina odlingar. Men samtidigt tvingades man att kontinuerligt bevaka sina odlingar för att skydda dem mot andra människor som försökte stjäla och mot vilda djur. Kvinnorna måste nu ägna nästan hela sin vakna tid åt att så, skörda, vakta odlingarna och bekämpa ogräs. Det innebar att det inte längre var praktiskt att amma i fyra år, utan man avslutade amningen så snart barnen kunde äta själva. Det innebar att barnen föddes tätare än tidigare – stammen som tidigare bestått av max 50 personer, växte nu till byar på några hundra invånare (och i förlängningen, städer med upp till 20 miljoner invånare).

För att skydda odlingarna mot inkräktare började man avdela speciella vakter/krigare. Man började ingå allianser med omgivande byar för att kunna hålla fler vakter/krigare och dessa började användas inte bara för att skydda de egna byarna utan också för att utföra stöldräder/krig mot byar som inte ingick i den egna alliansen. Syftet var att stjäla säd och att ta slavar för arbete på de egna odlingarna.

Detta ledde också till att hövdingarna och de skickligaste krigarna blev allt rikare. När det blev missväxt, vilket troligen hände ganska ofta, måste de som inte själva kunde stjäla säd från omgivningen, låna säd från hövdingarna och krigarna. Om de sedan inte kunde betala tillbaka med säd, så måste de också bli slavar åt hövdingarna och krigarna. Den ganska jämlika samlarkulturen hade alltså ersatts av en bondekultur med stora sociala skillnader.

Den här utvecklingen har sedan fortsatt in i modern tid. Allianserna har blivit allt större och bildat stater och ännu större militärallianser, och därmed har även krigen blivit mer omfattande.

Industrialiseringen och utvecklingen av läkarvetenskap och hygien under de senaste århundradena har inneburit brant stigande befolkningsutveckling, som inte ens 1900-talets storkrig har kunnat begränsa.

Effektivare brukningsmetoder och fortlöpande förbättring av grödorna har gjort att livsmedelsproduktionen i stort sett har kunnat hålla jämna steg med befolkningsutvecklingen. De svältkatastrofer, som har inträffat under det senaste seklet har i allmänhet haft politiska orsaker, inte global brist på föda. Men samtidigt har den ökade livsmedelsproduktionen inneburit utarmning av mångfalden av både växter och djur. Skog huggs ner för att ge plats åt nyodlingar med monokulturer, vilket samtidigt innebär att de vilda växter och djur som fanns i skogarna fördrivs och utrotas. Människornas boplatser, vägar och flygfält tar upp allt större andel av jordens yta och därmed krymper de vilda djurens och växternas livsrum ytterligare. För att maximera skördarna används alltmer bekämpningsmedel mot insekter och ogräs, vilket också påverkar hela jordens miljö och innebär risk för utrotning även av andra växter och djur än de som medlen är riktade mot.

Användningen av fossila bränslen ökar kontinuerligt atmosfärens koldioxidhalt, vilket försurar världshaven och höjer jordens medeltemperatur, och detta försämrar tillgången på fisk och skaldjur och orsakar att öknarna breder ut sig. Samtidigt smälter glaciärerna, vilket innebär att havsnivån stiger, så att låglänta områden kommer under vatten.

Vi har alltså målat in oss i ett hörn, som vi inte kan ta oss ur utan exceptionella åtgärder. Vi måste helt enkelt försöka att minska jordens befolkning, och den enda vettiga åtgärden är att begränsa antalet födda barn. Alla andra sätt att minska befolkningen, krig, farsoter och svältkatastrofer innebär oacceptabla lidanden. Kina var tidigare på rätt väg med sin enbarnspolitik. Tyvärr har man numera övergett den. De stora religionerna är inte till någon hjälp, tvärtom hävdar de i allmänhet att “vi skall uppfylla jorden” och bekämpar både preventivmedel och aborter. Och att få dem att ändra sig är inte så lätt.

Det som återstår är att med politiska medel styra nativiteten. Ge barnbidrag endast till det första barnet. (Dagens svenska system där man får mera barnbidrag per barn, ju fler man har är ju helt vansinnigt!) Höj det första barnets barnbidrag till en nivå som helt täcker alla kostnader för uppehälle och utbildning ända upp till universitetsnivå. Gärna också för alla fritidsaktiviteter upp till vuxen ålder. Men ge inga bidrag till flera än det första barnet. Undanta alla fertilitetsbefrämjande åtgärder från den allmänna sjukförsäkringen. Ta bort alla bidrag till forskning som syftar till ökande fertilitet! Gör preventivmedel, preventivmedelsrådgivning och aborter helt kostnadsfria!

Tyvärr kan vi med dessa åtgärder bara påverka fertiliteten i vårt land, men det borde kunna tjäna som föredöme för andra länder.

Om skribenten
author
Vidar Ferm Jag är pensionerad apotekare, 74 år gammal och bosatt i glesbygd. Bor i ett hus som jag till större del byggt själv och som ursprungligen var tänkt som sommarstuga. Men när min fru avled för 7 år sedan bestämde jag mig för att flytta hit för gott.
Summering
Miljötänk

Vem tycker du ska svara?

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.
  • Skicka gärna in ditt förslag till redaktionen om vem du tycker bör svara.