Annons:
Förlossningskrisen

Milla Belkacem: Vi barnmorskor klarar inte att springa fortare

Publicerad: 2018-03-14

Tempot på förlossningsklinikerna har skruvats upp och arbetsklimatet hårdnat. Det är tydligt att resurserna till förlossningsvården inte ökat i takt med det växande antalet födande. Låt vården få kosta pengar snarare än liv.

Kliver på mitt nattskift. Avdelningen är fullbelagd och jag startar mitt pass med att ansvara för två kvinnor i förlossningsarbete. Det är mer regel än undantag. Den ena kvinnan föder och medan jag inspekterar kvinnans underliv för att se eventuella bristningar knackar det på dörren. En kollega tittar in och berättar att jag behövs hos den andra kvinnan. Hon har öppnat sig i rask takt och värkarna tar i. Den stressiga natten fortlöper med nya födande som behöver komma in. Men barnet tränger inte ner och kvinnan är efter aktivt krystarbete väldigt trött.

Innan barnets hjärtljud påverkas beslutas om att få ut barnet snabbt med hjälp av sugklocka. På rummet finns nu, förutom en orolig partner, undersköterska och jag, även en extra barnmorska och två läkare. Sugklockan läggs och ut kommer som tur är ett välmående barn. Men strax efter att moderkakan föds fram tappar kvinnan medvetandet. Det gäller nu att agera snabbt. Det finns ingen tid för andra födande. Väl på operation upptäcks att livmodern rupturerat och kvinnan blöder kraftigt. Det är ett livshotande tillstånd. Hon klarade sig, men flera liter blod tappas från bukhålan innan blödningen kan stoppas.

Annons:

Det tio timmar långa, stressfyllda arbetspasset närmar sig sitt slut. På morgonen kommer överläkaren för att höra hur natten varit. Och jag finner mig i en situation där jag med de två läkarna jag arbetat tillsammans med under natten pekar ut varandra och ord står mot ord. Detta i stället för att vi tar gemensamt ansvar och, framför allt, angriper det egentliga problemet: bristen på resurser.

Tempot på förlossningsklinikerna har skruvats upp och arbetsklimatet hårdnat. Det är tydligt att resurserna till förlossningsvården inte har ökat i takt med antalet födande. Så efter sju år inom förlossningsvården har jag fått nog och säger hej då. Inte för alltid, men för nu.

Kvar finns ett fåtal eldsjälar som riskerar att slita ut sig, de som går i pension inom en snar framtid och nyutexaminerade barnmorskor.
Vi barnmorskor söker oss i allt raskare takt till privata aktörer som bemanningsföretag. Problemet är bara att det är dyrt och kontraproduktivt. Barnmorskor lämnar förlossningsvården för att starta barnmorske- och doulaförmedlingar och förberedande kurser varifrån gravida kan köpa tjänster för att säkra en trygg graviditet och förlossning. Andra lämnar vården helt.

Utökade utbildningsplatser, nya kollegor och löneförhöjning räcker inte. Resultatet av det ni politiker och tjänstemän gör, eller snarare valt att inte göra, syns inte förrän långt efteråt. Ni har länge struntat i kvinnors hälsa och rubbat hela grundstrukturen för kvinnovården, som tagit ännu längre tid att bygga upp. Barnmorskors lojalitet kan inte längre missbrukas.

Det är dags att vi organiserar oss och lägger skulden där den hör hemma. Förlossningskrisen är en följd av politiska missbedömningar och så kallade omorganiseringar och effektiviseringar. Besluten har ofta tagits långt över våra huvuden. Våra chefer drillas till att hålla budget snarare än att värna om sin personal.

Låt vården få kosta pengar snarare än liv. Det finns ingen barnmorskebrist, det finns en flykt ifrån dåliga arbetsförhållanden i en organisation som glömt bort sitt syfte.

Om skribenten
author
Milla Belkacem Barnmorska, Stockholm.

Vad tycker du?

Här sammanfattar skribenten sin huvudsakliga ståndpunkt där du som läsare kan rösta på om du håller med eller inte. Du kan när som helst ändra ditt svar.

Tempot på förlossningsklinikerna har skruvats upp och arbetsklimatet hårdnat. Det är tydligt att resurserna till förlossningsvården inte ökat i takt med det växande antalet födande. Låt vården få kosta pengar snarare än liv.

eller
Summering
Förlossningskrisen

Vem tycker du ska svara?

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.
  • Skicka gärna in ditt förslag till redaktionen om vem du tycker bör svara.