Annons:
Hörselnormen

Hanna Sejlitz: Låt döva få vara sig själva

Publicerad: 15 mars, 2016

Det är en ständig jakt på att göra döva och människor med hörselnedsättning hörande. Låt döva människor få vara sig själva och slippa ”åtgärdas” för att passa in i normen.

2896 personer har röstat
Håller med Hanna Sejlitz
4
Personer har svarat på artikeln

I TV4-programmet ”Malou efter 10” den 29 februari medverkade den tidigare kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth, som själv har en hörselskada och ett cochleaimplantat inopererat, och läkaren Björn Barr. De var där för att prata om hur hörselnedsättningar och dålig ljudmiljö påverkar människors förmåga att delta i samtal. I programmet berättar Liljeroth hur hon drabbats av utanförskap på grund av sin hörselskada.

Programledaren Malou von Siwers inleder programmet, som varken var textat eller teckenspråkstolkat, med att förklara att många lider av hörselskada – och fortsätter sedan med att påstå att det är värre att födas utan hörsel. Hon antyder också att livskvaliteten skulle bli bättre med ett hörseltekniskt hjälpmedel. Vad ger programledaren rätten att ta tolkningsföreträde i att det är hemskt att födas utan hörsel?

Annons:

Döva medborgare möter varje dag i vårt hörselnormativa samhälle människor som tar sig rätten att ha tolkningsföreträde i vad det innebär att inte ha hörsel. Det är sorgligt att TV4 reproducerar och förstärker dessa fördomar. Det är inte värre att vara döv. Det är värre att inte ha insikt i att världen är stor och rik av en mångfald som inrymmer många olika synsätt på vad som är ett rikt och gott liv. Som att teckenspråk och dövkultur utgör grunden för ett rikt och fullgott liv för människor som är döva.

I min personliga livsresa har jag också utsatts för en övertro på tekniken och som barn berövades jag det språk som inte ställer krav på hörsel – det vill säga teckenspråk. Min livskvalité har ökat enormt i takt med att jag lärt mig teckenspråk och äntligen har jag kunnat föra avslappnade samtal, vara delaktig på lika villkor och komma in i dövkultur och dess stora gemenskap som inte har några landsgränser.

Inom Sveriges Dövas Riksförbund, som jag representerar, finns det många liknande berättelser från medlemmar som lidit skada av att deras omgivning haft övertro på tekniken och att de därför inte fick teckenspråk varken med sina närstående eller ute i samhället förrän de kunde välja det själva, oftast tidigast i tonåren. Vi har också många medlemmar vars liv berikats av teckenspråk från början. Genom teckenspråk har de kunnat växa som människor, känna delaktighet och gemenskap i en teckenspråkig omgivning och genom detta fått en hög livskvalitet. Men hörselnormen är idag så dominant att döva barn och deras familjer inte får teckenspråk som ett naturligt val. Det är inte heller självklart att erbjudas möjligheten att träffa andra döva och bli en del av dövkulturgemenskapen.

Att våga berika livet med ett nytt språk, teckenspråk, och uppmuntra sina nära och kära att lära sig teckenspråk blir ett lyft för alla människor och döva människor i synnerhet. Det gäller också att våga använda teckenspråks- eller skrivtolkar vid större sammanhang så man inte behöver bekymra sig om ljudmiljön. Då har man en chans att slappna av och hänga med i samtalet – inte minst i de snabba skämten och kan skratta tillsammans med gruppen istället för efter.

Döva människor finns i Sverige, överallt. Vi går i skolor, arbetar, gifter oss, bildar familj, går i pension. Vi finns här. Det har funnits många försök i historien att experimentera på döva kroppar. Allt i jakten efter att hörseln ska återskapas och döva människor ska rättas in i ledet och efterlikna normmänniskan som hör. Samhällsutvecklingen går mot att det ska läggas ner allt mer pengar och tid på att undervisa döva att tala och höra på bekostnad av stimulans i teckenspråk och visuell utveckling. En absurd idé som har rötter i den rasbiologiska idévärlden.

Ändå har vi inte berört den största ironin. Medan många döva barn inte uppmuntras lära sig teckenspråk är det trendigt att lära fullt hörande bebisar teckenspråk genom babytecken. Detta för att det finns forskning på att språket berikar och underlättar inlärning av fler språk hos alla människor oavsett hörsel.

Döva barn eller barn med hörselnedsättning borde få alla möjligheter i livet, få tillgång till full kommunikation och trygghet genom att känna full delaktighet. De ska inte behöva utsättas för liknande upplevelser av utanförskap som Liljeroth beskrev i intervjun hos TV4.

Jag strävar efter en värld där döva tillåts vara sig själva på sina villkor utan att jämt och ständigt utsättas för hörselnormen och människor som försöker ”åtgärda” vad som enligt normen avviker från det ”normala”. Att vi själva får definiera vad som bidrar till vår livskvalitet. Vår världshistoria innehåller redan många viktiga uppfinningar gjorda av döva människor – till exempel glödlampan och internet. Jag är övertygad om att döva människor även i framtiden bidrar till samhällsutvecklingen med vår unika kompetens. Det underlättar om samhället släpper på hörselnormen och erkänner dövkulturen.

Om skribenten
author
Hanna Sejlitz Förbundsordförande, Sveriges Dövas Riksförbund.

Vad tycker du?

Här sammanfattar skribenten sin huvudsakliga ståndpunkt där du som läsare kan rösta på om du håller med eller inte. Du kan när som helst ändra ditt svar.

Det är en ständig jakt på att göra döva och människor med hörselnedsättning hörande. Låt döva människor få vara sig själva och slippa ”åtgärdas” för att passa in i normen.

Summering
Hörselnormen

Debatten är nu avslutad

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.