Annons:
Invandring

AnnaCarin Söderhielm: Vi måste sluta raljera – och börja diskutera på allvar

Publicerad: 2017-04-20

När svenskarna pratar invandring och migration misstolkar vi varandra i större utsträckning än vi är medvetna om. Vi måste sluta generalisera och raljera om vi ska kunna åstadkomma ett önskvärt samhälle för alla.

2730 personer har röstat
Håller med AnnaCarin Söderhielm
0
Personer har svarat på artikeln

När kronprinsessan Victoria fick frågan hur vi går vidare efter terrorattacken på Drottninggatan, svarade hon ”tillsammans”. I förra veckan skrev New York Times att Sverige har visat förmåga att inte blanda ihop terrorister med migranter som söker efter ett bättre liv eller flyktingar som flyr dödliga konflikter.

Vi har en stor samhörighet i Sverige, men vi har också en stark polarisering i frågor kring invandring och integration. Hur ska vi kunna gå vidare tillsammans, när vi har så olika åsikter? Jag tror att en del av svaret ligger i hur vi diskuterar med varandra.

Vi har blivit omskakade av terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm. Nu borde vi ha ett bra tillfälle att skapa ett mer konstruktivt debattklimat. Tänk om vi kan tänka oss för lite mer framöver? Sluta generalisera. Bli bättre på att se flera sidor av saker samtidigt. Låta bli att stämpla varandra som rasister eller verklighetsfrånvända godhetsnarkomaner. Anstränga oss mer för att förstå vad andra personer faktiskt menar, oavsett deras politiska tillhörighet. Vara mer försiktiga med att raljera och fördöma.

Annons:

Några är rädda för att rasister ska förstöra Sverige. Andra är rädda för att det politiskt korrekta etablissemanget ska förstöra Sverige. Somliga är rädda för att terrorister ska förstöra Sverige. En del är rädda för att muslimer i allmänhet ska förstöra Sverige. Jag tror inte att något av det kommer att hända, men jag har stor förståelse för rädsla för terrorister, för kriminalitet, för skev kvinnosyn, för hederskultur, för hat, för rasism, för intolerans och för naivitet.

För en tid sedan blev jag tillagd i Facebook-gruppen som numera (i alla fall i skrivande stund) heter Stå upp för Sverige, tidigare Stå upp för Peter Springare. Jag har följt gruppen eftersom jag känner en stor rädsla för den polarisering som växer och undrar hur vi kan motverka den. Mycket av det som skrivs i gruppen är aggressivt och obalanserat och där finns grovt främlingsfientliga inlägg. Men om man bortser från det och ser till sakfrågorna, så finns också en stor oro över faktiska problem.

Oron handlar om kvinnosyn och kriminalitet hos en del av dem som kommer hit, men också om konsekvenser för ekonomi och samhällsfunktioner. I en sådan grupp blir det en väldig slagsida där bara problemen får utrymme och man förstärker varandra i sin bild av att Sverige är bortom räddning. Men jag förstår oron. Jag förstår också frustrationen hos dem som upplever att man talar för döva öron när man tar upp problemen. Då skruvar man upp tonläget. Som någon skrev i en kommentar: ”Det är ju lättare sagt än gjort att lämna glåporden åt sidan när den ena sidan skriker rasist bara för att man har en åsikt om något. Man tar till glåpord för att försvara sig och i ren jävla frustration”.

Majoriteten invandrare är vettiga människor precis som de flesta av oss infödda är. Och många ”Sverigevänner” är inte rasister, utan människor som är oroliga över att det svenska samhället alltmer ska börja likna de länder som människor flyr ifrån.

Det blir sällan bra när vi generaliserar. Bland muslimer finns många människor som vill ha ett demokratiskt och jämlikt samhälle, men också några våldsbejakande fundamentalister som varken vill ha demokrati eller jämlikhet. Det två helt olika saker. Det finns extremister (på både höger- och vänsterkanten) som sprider lögner, hot och hat. Men det finns också de som inte dömer människor utifrån ”ras” eller religion, men utifrån beteenden. Beteenden är resultatet av en inlärningshistoria, inget medfött. Att påtala oacceptabla beteenden som finns hos en del personer med utländsk bakgrund, är inte att vara rasist. I det sammanhanget ska vi komma ihåg att det även bland infödda svenskar finns oacceptabla beteenden.

Vi behöver diskutera problem öppet och sakligt utifrån fakta, annars växer misstro och frustration istället för tillit. Vi behöver också synliggöra sådant som är bra och fungerar. Berättelserna om det som är positivt behöver också plats.

All den kärlek och värme som finns i Sverige är något att glädjas över och värna om. Men vi behöver också ta problemen på stort allvar och ägna vårt fokus åt konkreta åtgärder för att komma tillrätta med dem. Med all den klokhet och kompetens som finns i det här landet är jag övertygad om att vi kan fixa det. Tillsammans.

Om skribenten
author
AnnaCarin Söderhielm Allmänt samhällsintresserad Gävlebo, 47 år, förälder, naturvetare och arbetar som hållbarhetsutvecklare. Fascinerad över hur vi människor fungerar och kommunicerar och har funderat mycket kring debattklimat och polarisering.

Vad tycker du?

Här sammanfattar skribenten sin huvudsakliga ståndpunkt där du som läsare kan rösta på om du håller med eller inte. Du kan när som helst ändra ditt svar.

När svenskarna pratar invandring och migration misstolkar vi varandra i större utsträckning än vi är medvetna om. Vi måste sluta generalisera och raljera om vi ska kunna åstadkomma ett önskvärt samhälle för alla.

Summering
Invandring

Debatten är nu avslutad

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.