Annons:
Årets julkalender

Johanna Gårdare: Engagemang av historiska mått!

Publicerad: 2015-12-09

SVT svarar på kritiken mot julkalendern ”Tusen år till julafton”.

Svar till Ida Andersson

Detta är ett svar på huvudinlägget på debatten "Årets julkalender". Till huvudinlägget

25112 personer har röstat
Håller med Ida Andersson

För varje ny julkalender framförs ny kritik. ”Det är ju ingen snö!” (Piratskattens hemlighet) ”Hur kan ni göra en ockult kalender när julen är en kristen högtid?” (Mysteriet på Greveholm)”Det är hedniskt!”(Barna hedenhös…)

Det är inget konstigt och väldigt mänskligt. Närmare 3 miljoner individer, närmare 3 miljoner förväntningar och smakriktningar ställda åt olika håll bänkar sig framför TVn den 1 december. Det säger sig självt. Alla kommer inte att bli nöjda.

I år har engagemanget slagit i taket och nått nivåer vi förut aldrig upplevt! Tittningen är rekordhög och ligger stadigt kvar på skyhöga nivåer. Samtidigt debatteras och kommenteras årets kalender som aldrig förr. Tyckandet är tudelat. Vissa fullkomligt älskar och lovprisar årets kalender. Den samlar hela familjen och ger upphov till spännande samtal och många gemensamma skratt. Andra avskyr den. Några avskyr den så mycket att de skickar personliga mejl till mig om att jag borde få sparken, antagligen har jag inte barn själv (jo, två) och någon går så långt som att uttrycka att stening borde bli modernt igen. Stening av ansvarig utgivare.

Annons:

Vi ville berätta det som inte står i några historieböcker annat än i någon enstaka mening. Vi ville berätta om hur barn har haft det genom den svenska historien. Hur har de levt, vad har de lekt, hur skavde kläderna, vad åt de och hur behandlade vuxna barn? Vi ville berätta för alla barn (och vuxna) idag hur barn har haft det för 1000 år sen men också hur mycket som förändrats på bara 30 år. Vi ville berätta det lustfyllt och få skoja om sådant som ter sig som galenskap idag som t ex häxprocesserna, och allt skulle vara reflekterat via de medverkande barnen. De upplever dåtid men reflekterar med sina sinnen här och nu. Berättarrösten i vinjetten ger hela programförklaringen ”Tänk dig att du är barn och får tillbringa en dag i historien i allt från för tusen år sen till idag – vad skulle du då berätta för oss som är här hemma?”

Det är att ta barn på allvar och ett försök att lyfta upp barns status i den svenska historieskrivningen. Kontakt mellan då och nu.

Under arbetets med inspelningarna diskuterade vi mycket kring själva experimentet. Att använda barn som försöksråttor i det här gigantiska projektet, hur skulle det gå? Kunde vi verkligen utsätta dem för att äta fårtunga, jobba i fabrik, sitta i bil där det kedjeröktes, fäktas med riktiga svärd, dricka öl, om än alkoholfri.

Vi förberedde oss även på att få en del kritik för just detta, vad har ni utsatt barnen för? Allt i experimentet har varit autentiskt (inom rimliga gränser naturligtvis) men vi ansåg att det var nödvändigt därför att det var viktigt att de medverkande barnen med alla sinnen på riktigt skulle kunna förmedla precis hur det var. Som budbärare från olika tidsepoker till dagens barn. Berätta för oss här hemma. Och tittarsiffrorna talar sitt tydliga språk – det verkar som att just detta berättargrepp och innehåll fortsätter engagera och intressera en publik av historiska mått.

Om mindre än två månader börjar inspelningarna av nästa års kalender. Det kommer bli mer av en äventyrlig saga, kanske till och med knarrande snö och vita vidder. Och med största sannolikhet kommer en del av de närmare 3 miljoner individerna få sina förväntningar grusade även nästa år. Frågan är: skulle någon ens vilja se en så utspädd och inställsam kalender som har ambitionen att tilltala precis alla?

Klara och Alfred: Därför gillar vi julkalendern

Mamba Andersson, 9 år: Därför tycker jag julkalendern är dålig

Om skribenten
author
Johanna Gårdare Programchef på SVT och ansvarig utgivare för julkalendern.
Summering
Årets julkalender

Debatten är nu avslutad

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.