Annons:
Flyktingkrisen

Nora Ismail: Varje verklighet kräver sin humanism!

Publicerad: 2015-11-26

Sverige genomgår nu en historisk förändring. En förändring som för alltid kommer att påverka det svenska samhället. Regeringens beslut att skärpa flyktingkrisen är trots dess mycket reaktiva karaktär en absolut nödvändighet. Vad som i en första anblick kan uppfattas som inhuman politik kan i självaste verket visa sig vara den mest humana av dem alla.

Svar till Ali Sarkohi

Detta är ett svar på huvudinlägget på debatten "Flyktingkrisen". Till huvudinlägget

6213 personer har röstat
Håller inte med Ali Sarkohi

Vi går mot en ny era och en ny epok i svensk historia. Vare sig man väljer att blunda för det eller ej så kommer verkligheten att fortsätta att göra sig påmind. Det är en verklighet som i rasande fart nu tvingar oss att våga lyfta blicken och acceptera att vi inte har förmåga att rädda jordens alla människor i nöd. Hur gärna vi än önskar.

Regeringens beslut om att skärpa flyktingpolitiken var inte bara välkommen utan en i allra högsta grad nödvändig och angelägen åtgärd. En åtgärd som bör ha vidtagits i förebyggande syfte för länge sedan.

Sverige har under en lång tid regerats av reaktiva politiker med oförmåga att fatta obekväma beslut. Beslut som är baserade på pragmatism, långsiktighet och på konsekvensanalyser. Istället för att se verkligheten som den är, med dess faktiska kortsiktiga och långsiktiga förutsättningar, har våra politiker hanterat flyktingpolitiken utifrån en utopisk fantasivärld. En utopi där resurser, politiska och ekonomiska förutsättningar, arbetsmarknadsplaner och integrationspolitik inte existerar.

Annons:

I denna utopiska fantasivärld sträcker sig vår humanism och våra öppna hjärtan till Migrationsverkets överfulla lokaler och till ett uppehållstillstånd. Det är samma humanism som får oss att vilja erbjuda den asylsökande migranten ett uppehållstillstånd och som får oss att skänka ett par kronor till tiggaren utanför Ica. En humanism som kapitulerat inför den realpolitiska verklighet dessa människor är en del av. En humanism som inte bemödar sig om att planera för hur dessa människor verkligen ska bli en del av detta samhälle. En humanism, som när allt kommer omkring, snarare handlar om sympati och om våra egna behov av att känna oss humana.

Nej, det är inte humanism att öppna dörren för människor i nöd utan att kunna garantera dessa människor en värdig långsiktig framtid. En framtid som sträcker sig längre än Migrationsverkets kalla golv eller MSB:s (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) temporära tält. Att likställa en öppen dörr med humanism är en av de största myterna vi skapat. Det är ett socialdemokratiskt arv som förblindat den svenska befolkningen i dess strävan efter att vara goda och humana medmänniskor. Att påstå att det beslut som nu fattats är ett tecken på att Sverige håller på att ”nedmontera humanismen som värdegrund” är ett påstående som är lika torftigt och kortsiktigt som regeringens förståelse av den pågående krisen. Ett påstående som är baserat stundens affekt. Istället för att nu fråga vad som särskiljer SD och övriga partier bör vi istället fråga varför övriga partier under fem års tid tillåtit SD att få definiera svensk migrationspolitik.

Det är snart ett tusen dagar kvar till valet 2018. Valet som för alltid kan förändra det svenska samhället. Valet som kan innebära början på ett slut både för socialdemokratin och den blå borgerligheten. Trots dess reaktiva karaktär så kan beslutet om att skärpa flyktingpolitiken möjligen rädda Sverige från ett Sverigedemokratiskt ledarskap. Om detta beslut kan bidra till att återvinna förtroendet för den politiska ledningen och minska risken för ett Sverigedemokratiskt Sverige, ja då är detta den mest ansvarsfulla humanismen av den alla.

Om skribenten
author
Nora Ismail Statsvetare
Summering
Flyktingkrisen

Debatten är nu avslutad

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.