Annons:
Kvinnotrakasserier

Isabel Wåland: Ni använder bara våra kroppar i eget syfte

Publicerad: 13 januari, 2016

Efter avslöjandet om ofredande av kvinnor på nyårsnatten i Köln har fokus riktats mot mörkerläggning av sexuella trakasserier utförda av män från Mellanöstern och Nordafrika. Men mäns trakasserier är inget nytt, det har mörkerlagts i årtal. Dagens ilska bottnar snarare i ett nyvaknat rashat än omsorg om kvinnan.

8349 personer har röstat
Håller med Isabel Wåland
1
Person har svarat på artikeln

isabellestorÅret är 2000 och Isabel har nyss fyllt 14 år. Hon rakar av sig håret, går med i radikalfeministiska separatistiska föreningar och engagerar sig för kvinnans rätt till sin kropp. I samma veva kommer Stina Jeffners avhandling ”Liksom våldtäkt typ” (1998) ut. En avhandling om Isabels generation svenska ungdomars syn på kvinnokroppen. Om hur ”svårt” det är att bli våldtagen och hur lite en kvinna äger sin kropp.

Jag lät håret växa ut, blev äldre och vande mig vid att bli jagad av män soliga söndagar på stan, tafsad på tunnelbanan i rusningstrafik och att höra mina väninnors berättelser om våldtäkter, incest och sexuellt utnyttjande och trakasserier. När vi sedan berättade dessa historier offentligt blev vi ifrågasatte och förlöjligade. Ni som vägrade erkänna dessa uttryck för patriarkala strukturer i samhället kallade oss ”manshatare” och ”pk-maffia” och våra samlade erfarenheter blev ”enskilda händelser”. Vår berättelse om er objektifiering av vår kropp var ni inte intresserade av. Ni behövde inte berättelsen om männens övertag av kvinnans kropp, därför fanns den inte. Berättelsen om kvinnans kropp tillhörde inte henne.

Annons:

Så vaknar rasfrågan till liv i Sverige efter ett halvt sekel i dvala. Efter den tragiska händelsen på IKEA sommaren 2015 där en man hugger ihjäl två personer börjar ledarskribenter i tidningar att skriva att förövarens ras, maskerat under ord som ”nationalitet och religion”, är viktigt i rapporteringen. Man menar att vi genom denna rasrapportering bättre kan förstå brottens natur. Nu börjar ni också intressera er för avsnitt ur berättelsen om kvinnans kropp i relation till mannen.

Nyårsnatten mellan 2015/2016 rapporteras om ett stort antal sexuella trakasserier i Köln i Tyskland. Ingen vet någonting om vad som hänt, det enda media ”vet” är att männens etnictet, de såg ut att vara från Nordafrika. Det tar inte många timmar innan det utbryter en epidemi hos de klickberoende nyhetskanalerna. På nyår har det skett sexuella trakasserier över hela Sverige av män med utseende från Mellanöstern och Nordafrika. Det är det enda vi vet. Deras ursprung.

Statsministern uttalar sig om ”mörkläggningen” av sexuella trakasserier på festivaler, en mörkläggning som jag som feminist aldrig sett röken av då vi alltid försökt föra fram statistik på hur vi blir ofredade av män. Men vi vet också hur sällan vi orkar bemöda oss att anmäla eftersom vår korta kjol eller det där glaset med vin ändå kommer underkänna vårt vittnesmål. Vi feminister har sedan 1960-talet med statistik och kvalitativa undersökningar försökt berätta för er att vi inte äger vår kropp. Hur vi på konserter, festivaler och fester aldrig kan gå ensamma. Men ni har bara himlat med ögonen och sagt att vi ”gått för långt”. Ni har själva ”mörklagt” våra berättelser.

Typ tills nu. För nu låtsats ni att ni är förfärade över ”mörkläggning” av sexuella trakasserier mot unga flickor på festivalen i Stockholm. Men det är inte det ni är upprörda över. Det ni är upprörda över är att man ”mörklagt” etniciteten på förövarna. Hade ni brytt er om våra kroppar hade ni lyssnat på oss när vi berättar om vår vardag. Men det bryr ni er inte om. Ni bryr er inte om berättelsen om våra kroppar förrän ni, liksom männen i våra berättelser, kan använda våra kroppar i ert eget syfte. Nu som slagträ mot De Andra.

Om skribenten
author
Isabel Wåland Student i Mellanöstern- och Nordafrikastudier vid Stockholms Universitet.

Vad tycker du?

Här sammanfattar skribenten sin huvudsakliga ståndpunkt där du som läsare kan rösta på om du håller med eller inte. Du kan när som helst ändra ditt svar.

Efter avslöjandet om ofredande av kvinnor på nyårsnatten i Köln har fokus riktats mot mörkerläggning av sexuella trakasserier utförda av män från Mellanöstern och Nordafrika. Men mäns trakasserier är inget nytt, det har mörkerlagts i årtal. Dagens ilska bottnar snarare i ett nyvaknat rashat än omsorg om kvinnan.

Summering
Kvinnotrakasserier

Debatten är nu avslutad

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.