Annons:
Psykofarmaka

Malin Rutberg: Nej – jag medicinerar inte bort mina känslor

Publicerad: 2017-01-09

Många som använder psykofarmaka möts av fördomar. Att medicinera bort fysisk sjukdom är helt ok – medan vi som behöver psykofarmaka anklagas för att medicinera bort naturliga känslor.

Jag möter ofta fördomen, både privat och i medierna, att jag genom antidepressiva och lugnande medicinerar bort mina känslor.

Jag får förslag såsom, känslor är ju helt naturligt, hjälper det inte med sömn, vila, kost, yoga, meditation, terapi, varm mjölk eller varför inte den bästa, frisk luft och en promenad?

Som om jag väljer att äta medicin som en enkel och i mångas ögon tydligen felaktig lösning. Som om jag inte testat och dessutom gör även allt det ovanstående. Och vad är det för förbannad hälsomyt att ångestdämpande och antidepressiva tar bort känslorna. Tror ni att jag är en känslobefriad robot?

Vill ni veta vilka känslor jag så ¨enkelt och bekymmersfritt medicinerar bort¨?

– Ångest som är så förlamande att jag bara vill dö.

– Depression som kväver mig och gör att allt känns meningslöst och döden ter sig som ett vilsamt och lockande alternativ.

– Ilska som skrämmer mina barn och som gör mig rädd. En ilska som gör att jag skriker, vrålar, kastar saker och slår i väggar och dörrar.

Annons:

– Skräck inför livets meningslöshet som inte går att beskriva.

– Sorg som fyller varenda cell

– Hat och äckel som får mig att vilja skilja mig och lämna min dumma, fula, äckliga man och barnen med för den delen (min man är snäll, varm, empatisk, snygg, intelligent och fantastisk och det är mina älskade skitungar med )

– Självhat som grusar min självkänsla och självförtroende tills inget finns kvar mer än kolsvart skuld och skam.

Och när depressionerna är som värst så har knappt några känslor. Då är jag oförmögen att känna ilska, glädje, sorg, lust, intresse, energi, empati, sympati – jag känner ibland ingenting, förutom meningslöshet.  Och tron på att jag återigen ska kunna känna alla känslor är totalt borta trots att jag upprepar och upprepar,  “Du har känt så här förut och det har alltid gått över” Men mörkret svarar “inte den här gången – den här gången går du sönder för evigt” Och då inträder känslan som Ann Heberlein satte ord på: “jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”

Om du klarar av att bära dessa känslor eller brist på känslor utan medicinering och terapi så gött för dig! Om du kan bli av med ångest och depressioner genom yoga, kost, motion så är du lyckligt lottad. Men förutsätt inte att vi som äter medicin gör det för enkelhetens skull.

Och för Guds skull: sluta säga lyckopiller! Denna förhatliga, förringande, missvisande term. Det är inte uppåttjack vi snackar om, de skapar inte artificiell lycka så jag svävar runt på små fluffiga regnbågar hela dagarna – fast då helt känslolobotomerad förstås. Medicinen gör så att signalsubstanserna i hjärnan fungerar som de ska så att jag orkar leva ett relativt normalt liv.

Och när det gäller PMDS, som jag lider av, så tror jag tyvärr att den stora massan inte har en aning om hur det är att slåss mot den draken, månad ut och månad in, i år efter år. Och ni anar nog inte hur många som skiljer sig för att deras partner inte klarar av psykisk sjukdom och inte tror på att PMDS existerar. PMDS är en svårare form av PMS. Lider du av PMDS så påverkar dig så pass mycket att du har svårt att fungera i det dagliga livet. Det är vanligt med depression, självmordstankar och personlighetsförändringar. (Du kan läsa mer på pms.se.)

Som jag kämpat med acceptansen att jag behöver psykofarmaka. Jag började medicinera när jag var tjugo år. 1995 var en helt annan tid, det pratades sannerligen inte öppet om psykisk sjukdom och antidepressiva. Som jag skämdes, en skam som tagit lång tid att göra hanterbar.

Och det är inte lätt att sluta ifrågasätta sig själv när även världen och vänner ifrågasätter medicinering av främst psykisk sjukdom. Och det som gör mig så extra förbannad, ledsen, kränkt och förminskad är att detta ständigt gäller just psykisk sjukdom. ¨Det är ju känslor – det är ju naturligt.¨

Så jag tar min medicin, antidepressiva morgon och kväll, år in och år ut och från ägglossning till mens höjer jag dosen till max och kompletterar med stesolid. För jag vill gärna behålla min man, mina barn och framför allt mitt liv. Det är stundtals fortfarande skitjobbigt men de senaste fem månaderna har jag vid 4 av 5 tillfällen sluppit ha dagar då jag känner ¨låt mig dö om det ska vara så här jävla tufft¨.

Om skribenten
author
Malin Rutberg Passionerad Malmöbo med föreläsar- och författardrömmar. Tror på att livet blir så mycket lättare att leva om vi delar med oss av både ljus och mörker. Skriver för att minska tabun och okunskap kring psykisk sjukdom, PMS /PMDS och bröstcancer.

Vad tycker du?

Här sammanfattar skribenten sin huvudsakliga ståndpunkt där du som läsare kan rösta på om du håller med eller inte. Du kan när som helst ändra ditt svar.

Många som använder psykofarmaka möts av fördomar. Att medicinera bort fysisk sjukdom är helt ok – medan vi som behöver psykofarmaka anklagas för att medicinera bort naturliga känslor.

eller
Summering
Psykofarmaka

Vem tycker du ska svara?

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.
  • Skicka gärna in ditt förslag till redaktionen om vem du tycker bör svara.