Annons:
Datorspelsberoende

Andreas Sabelhierta: När ska vi ta tag i detta stora spelproblem?

Publicerad: 2016-09-22

Alla vet att barn och ungdomars datorspelande är ett stort problem, men ingen gör något åt det. Krävs det en diagnos för detta beteende för att något ska hända?

8205 personer har röstat
Håller inte med Andreas Sabelhierta
9
Personer har svarat på artikeln

För mycket tid framför datorspel kan vara vår tids snabbast växande hälsobomb, enligt en rad framstående läkare och forskare. Vad jag vet, efter enklare efterforskning, så har varenda tonårsfamilj stora problem med detta och ingen har en aning om hur man ska tackla det. Alla pratar om det och alla vet att det är ett stort problem, men verkar borsta av sig problematiken med någon motivering om att det är den nya tidens norm i hemmen.

Vid sidan om det ökar datorspelsindustrin sin försäljning och har en raketomsättning varje år. År 2015 med 35% i Sverige. Är det inte väldigt märkligt att regeringen, socialdepartementet, folkhälsomyndigheten eller vilka det än nu må vara, inte tar en tydligare ställning till detta problem? Ute i världen är det en stor och het potatis och debatteras flitigt.  Både för- och nackdelar talas det om.

Bland annat är det bevisat att det stimulerar hjärnan på positiva sätt. Flera artiklar i ansedda medier har publicerat detta och så även i svenska tidningar och forum. Simultanförmågan utvecklas och hjärnans delar som styr logik och beslut utvecklas till mer effektiva. Vad bra tänker föräldrarna, utan att tänka, och fortsätter att låta sina barn växa upp i en stol framför datorn utan att träffa vänner i verkliga livet, utveckla fysik eller sociala färdigheter.

Annons:

Var talas det om de negativa konsekvenserna kan man undra? De som är många fler än de positiva. Till exempel att det, i Sverige, finns barn med utvecklad benskörhet som en direkt följd av osunt datoranvändande och långvarigt stillasittande. Det som ute i världen har diagnosticerats och har benämningen ”datorspelsberoende”. Eller att de många unga i dag har problem med paddnacke, är det ingen som tar notis om. Inte heller den stora ökningen av unga klienter, världen över, som besöker psykolog för att de inte har några verkliga barndomsminnen, andra än virtuella. Inte ringer några varningsklockor heller när ansedd forskning använder benämningen digital demens. Där bland annat de empatiska delarna i hjärnan ej utvecklas. Att fler barn och unga i dag lever med sömnrubbningar, minskad uppfattningsförmåga och andra blockeringar orsakade av långvarig kraftig ”gamingstress”. Ja, det liknar det som vi vuxna råkar ut för vid utmattningssymtom och utbrändhet. Som sagt, det är märkligt att vi inte bryr oss om barnens hälsa, när det behövs som mest.

Hur stort antal barn spelar datorspel upp till 40 timmar/veckan? Redan 2009 var den siffran 40 000 barn i Sverige.  Det är det knappt någon i Sverige som vet något om. Vad beror det på? Hur ser dessa siffror ut idag när det säljs 3-4 gånger fler spel än när den undersökningen gjordes.

Vem tänker på dessa barn då, undrar jag.  Det finns företag och organisationer som aktivt vill arbeta just med dessa frågor. Men inget stöd tycks ges till dessa. De barn och unga som kommer att kosta samhället ofantliga summor när deras kroppar börjar gå sönder, kanske redan i medelåldern. Kan det vara så att regeringen inte vågar peta i  det som kan komma att få deras stora oreglerade skattekossa, spelindustrin och datorspelsbranschen, att sticka ut underläppen?

Sedan 80-talet finns en diagnos för spelberoende, men ingen för datorspelsberoende. Osunt och tvångsmässigt datoranvändande sabbar hälsan för våra barn och unga i Sverige. Är det så att svensken och svenska myndigheter resonerar – att så länge det inte finns någon diagnos så finns ej heller problemet?

Rättelse: I en tidigare version av texten stod att unga drabbades av puckelrygg, detta är nu ändrat till paddnacke.

Repliker:

Alexander Johnsson: Är det verkligen datorspel som är boven

Charlotta Larsson: Spel är ett problem – för vissa

Kim Larsson: Folkhälsan kan inte skyllas på spelen

Om skribenten
author
Andreas Sabelhierta Förundrad förälder och social entreprenör som är initiativtagaren till en mobilapplikation om nätberoende bland barn och unga.

Vad tycker du?

Här sammanfattar skribenten sin huvudsakliga ståndpunkt där du som läsare kan rösta på om du håller med eller inte. Du kan när som helst ändra ditt svar.

Alla vet att barn och ungdomars datorspelande är ett stort problem, men ingen gör något åt det. Krävs det en diagnos för detta beteende för att något ska hända?