Annons:
Betygssystemet

Ammie Berglund: Symtom på bristande förtroende för lärare

Publicerad: 2015-12-14

Det är svårt att förstå skolans styrdokument utan att vara yrkeskunnig lärare. Det är viktigt att inse att lärare besitter unika yrkeskompetenser som möjliggör en verksamhet där elever får en rimlig bedömning av sina kunskaper och förmågor.

Svar till Jonathan Newton

Detta är ett svar på huvudinlägget på debatten "Betygssystemet". Till huvudinlägget

Jonathan Newtons inlägg ”Det nya betygssystemet maler sönder våra barn” visar på bristande förtroende för lärarkåren. Jag vill hävda att de allra flesta lärarna inom det svenska skolsystemet är kompetenta att förhålla sig professionellt till styrdokumenten för skolan. Därmed finns ingen anledning att oroa sig för att skolan vilar på någon ”tidsinställd bomb” eller liknande som ska drabba våra elever.

Som lärare har vi att förhålla oss till styrdokumentens formuleringar oavsett om de är tydliga eller svårtolkade. Genom kollegiala samtal tolkar vi innehåll och riktlinjer för att på bästa sätt utforma en undervisning som erbjuder eleverna möjlighet att nå så långt som möjligt i sitt lärande i skolan. Jonathan Newton avslutar sitt inlägg med påståendet att betygssystemet är ”ondskefullt och totalt oproportionerligt” vilket han bygger på sin egen tolkning av kunskapskravens formuleringar. Det står förstås var och en fritt att försöka tolka skolans styrdokument. Men i detta sammanhang tycker jag att Jonathan Newton visar på en bristande insikt i att lärare faktiskt besitter särskilda yrkeskompetenser som krävs för att styrdokumenten ska kunna omsättas till en fungerande praktik.

Annons:

För att säkerställa en rättvis bedömning, både under den pågående undervisningen och vid betygsättning, tar vi lärare hjälp av stödmaterial som nationella prov med rättningsstöd och allmänna råd. Ord som ”välutvecklade och komplexa resonemang” konkretiseras och genom det kollegiala samtalet kring våra elevers olika sätt att visa kunskaper skapas en bild av vad som är rimliga nivåer för olika åldersgrupper. Därmed har lärare som undervisar elever i högstadiet eller gymnasiet en annan bild av vad som menas med ”välutvecklade och komplexa resonemang” i skolsammanhang än den bild möjligen en journalist med lång erfarenhet inom exempelvis näringslivs- och EU-bevakning skapar sig av samma formulering.

Något som lyfts fram både för grundskolan och gymnasiet är att läraren vid betygsättning som sker i slutet av en termin (grundskolan) eller en kurs (gymnasiet) ska göra en allsidig bedömning av kunskaper och förmågor. Vi ska läsa formuleringarna i kunskapskraven som helheter och göra helhetsbedömningar av elevernas samlade prestationer under undervisningsperioden. Ett belägg som Jonathan Newton använder för att framställa betygssystemet som ondskefullt gäller den slutgiltiga betygsättningen där han menar att man kan ha A i allt utom på ett område och då blir det bara E. Nu har jag i och för sig bara satt omkring 400 betyg i det nya betygssystemet och endast inom ett par ämnen (biologi/kemi) så jag kanske får en annan uppfattning när jag passerat 1000-strecket. Men utifrån de erfarenheter jag har hittills från betygsättning i den nya gymnasieskolan är att det måste vara extremt sällsynt att en elev presterar på A-nivå i allt utom i en förmåga så att slutbetyget då skulle bli ett D (har inte satt ett enda sådant betyg själv hittills). Vad man sedan kan tycka om betyg som fenomen överhuvudtaget, både vad gäller effekt på lärande och som urvalsinstrument för framtida studier, är en annan fråga som jag inte diskuterar vidare här.

Inte bara skolan utan många andra verksamheter i vårt samhälle regleras genom myndigheter med olika styrdokument. Min grundinställning till de yrkeskunniga inom andra verksamheter är att de är kompetenta att förhålla sig professionellt till sina styrdokument. Om jag själv inte är yrkeskunnig föreställer jag mig att det kan vara ganska svårt att förstå innebörden i myndighetstexterna. Jag tänker mig också att det finns en hel del praxis och dold kunskap som utvecklats över tid och som kan vara rätt utmanande att sätta sig in i för att fullt ut förstå verksamhetens praktik. Jag utgår från att de yrkesverksamma på ett ansvarsfullt sätt eftersträvar en så god kvalitet som möjligt i verksamheten. Om jag blir missnöjd eller bekymrad över något i verksamheten ser jag till att kommunicera med de som är insatta. Försöker fråga och förstå för att komma vidare.

Min uppmaning till Jonathan Newton och till alla andra som är oroliga för hur era barn bedöms i skolan är att kommunicera med lärare. Lärares arbetsbelastning är rätt tuff i dag, det är många bollar som ska hållas i luften. Men jag är ganska säker på att ber ni era barns lärare om att få veta vad som menas med ”komplext och nyanserat resonemang” eller ”välgrundade slutsatser” så både kan och vill de förklara.

Om skribenten
author
Ammie Berglund Lärare sedan 1994 och numera lektor i biologi i Uppsala kommun. Jag tycker att undervisning är något fantastiskt roligt och utvecklande att arbeta med.
Summering
Betygssystemet

Vem tycker du ska svara?

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.
  • Skicka gärna in ditt förslag till redaktionen om vem du tycker bör svara.