Annons:
Betygssystemet

Österman & Bråting: Får eleverna lära sig matematik i skolan?

Publicerad: 2015-12-15

I skolans matematikundervisning får eleverna allt mer lära sig att resonera kring matematiken medan räknefärdigheten kommit i skymundan. Detta kan ha som konsekvens att eleverna inte lär sig att räkna, vilket trots allt är en förutsättning för att kunna lösa matematiska problem. Det kan också leda till att matematiskt begåvade elever som är blyga eller mindre verbalt begåvade får dåliga betyg i matematik.

Svar till Jonathan Newton

Detta är ett svar på huvudinlägget på debatten "Betygssystemet". Till huvudinlägget

På DN.Åsikt skriver Jonathan Newton om betygssättningen som innebär att eleverna ska kunna föra ”välutvecklade och komplexa resonemang” inom samtliga ämnen, även ämnen där det omedelbart inte känns naturligt, ”till exempel matte eller hemkunskap” och att de ökade kraven riskerar att slå ut en hel generation. Efter att ha granskat läromedel, kursplaner och bedömningsmaterial för matematikämnet i högstadiet och gymnasiet kan vi bara nicka instämmande. Vad vi dessutom befarar är att denna verbala resonemangsförmåga betonas till den grad att det finns en risk för att reell matematisk kunskap förbises.

De flesta vet väl att trots stora satsningar fortsätter svenska skolelevers matematikkunskaper att dala i internationella mätningar som TIMSS och PISA. Men det många inte minns är att svenska elever ännu på 90-talet gjorde mycket väl ifrån sig på dessa internationella mätningar. Och de senaste decenniernas kunskapsfall gäller inte bara internationella jämförelser, utan även när man granskar resultaten i nationella prov kan man se att svenska elever inte presterar lika väl som på slutet av 90-talet.

Annons:

En stor skillnad mot tidigare läroplaner är att man idag utgår från förmågor som bland annat handlar om att kunna resonera, kommunicera, värdera, relatera och förstå de matematiska begreppen samtidigt som räknefärdigheten har tonats ned. Detta skulle inte nödvändigtvis behöva innebära ett problem, men vi tror att det har lett till att man överbetonar verbala resonemang på bekostnad av själva utförandet av problemlösning. Det är viktigt att komma ihåg att räknefärdighet är en förutsättning för att kunna lösa matematiska problem.

Bedömningsmaterialen till de nationella proven reflekterar tydligt denna betoning av verbal förmåga, i bedömningen av matematik för åk 9 bedöms ”problemlösning och metod”, ”begrepp”, ”resonemang” och ”kommunikation”. Som bedömare ska man bland annat kontrollera om en elev ”kan uttrycka sig med säkerhet”, ”kan bidra med frågor” eller ”kan bidra med idéer och förklaringar som för resonemanget framåt vid andra elevers redovisningar”. En elev som exempelvis är blyg och introvert borde därmed få det svårare att nå högsta betyget i matematik, oavsett dennes förmåga att lösa matematiska problem.

En annan sida av problemet är att själva bedömningen blivit så krävande att lärarna måste vidareutbildas för att kunna utföra sina jobb: Ännu under 80-talet ingick till de nationella proven ett facit på två sidor till samtliga fyra delprov, medan man idag publicerar separata bedömningsdokument om cirka tjugo sidor till vart och ett av de fem delproven. Det betyder att själva bedömningsanvisningarna uppgår till 100 sidor, för ett enda prov! Det är med andra ord inte bara eleverna som blir pressade av den nuvarande synen på matematikundervisning utan också lärarna.

Betoningen av de verbala förmågorna påverkar inte bara det vi tagit fasta på här utan också faktorer som läroböckernas innehåll och lärarutbildningens utformning. Ett potentiellt problem med en utveckling åt en starkare betoning av verbala förmågor är att blivande lärare hellre diskuterar matematik än lär ut räkning, eftersom de själva inte fått öva tillräckligt mycket räknefärdighet under sin lärarutbildning. Om även matematiklärarna i för stor utsträckning har fått lära sig matematiken från ett meta-perspektiv utan att först ha lärt sig hantverket fullt ut, kommer det att bli svårt att få bukt på svenska skolelevers dalande TIMSS- och PISA-resultat. Och vad som händer med självkänslan hos de elever som är matematiskt begåvade men ändå inte får bra vitsord i matematik, det ska vi inte ens tala om.

Klara Svensson: Ska bara extrovert beteende belönas?

Om skribenten
author
Österman & Bråting Tove Österman, fil dr, forskare i teoretisk filosofi (f.n. forskare i utbildningsfilosofi i det VR-finansierade projektet ”Vad ska en svensk kunna?”), Uppsala universitet. Kajsa Bråting, fil dr, universitetslektor i matematikdidaktik och lärarutbildare, Uppsala universitet.
Summering
Betygssystemet

Vem tycker du ska svara?

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.
  • Skicka gärna in ditt förslag till redaktionen om vem du tycker bör svara.