Annons:
Normkritik

Katja Fedorova: I naturen kissar alla under samma ek

Publicerad: 2016-09-02

Det normkritiska förhållningssättet tar inte ifrån individerna rätten att sträva efter att få ut det mesta möjliga ur de biologiska förutsättningarna man är född med och se de som en tillgång. Det det däremot gör är att den ger individerna rätten att se sitt kön som enbart en del av den komplexa organismen en människa utgör.

Svar till Olof Edsinger

Detta är ett svar på huvudinlägget på debatten "Normkritik". Till huvudinlägget

4685 personer har röstat
Håller med Olof Edsinger

Med risk för att verka oseriös så är min första fundering efter att ha läst Olof Edsingers begreppsfylliga upprop följande – kollar han i förväg upp om det står ritad gubbe eller gumma på eken han tänker sikta på varje gång han går och kissar ute i naturen? Eftersom det bekymrar herr Edsinger att de moderna barnen får gå på toaletter som inte är märkta med byx- respektive kjolsymbolen?

Trots det fina artikelnamnet ”Biologiskt kön måste kunna ses som en tillgång” så kommer Edsinger inte med några konkreta exempel på hur den i hans ögon för ett barns utveckling så viktiga visuella och verbala könsuppdelning gör det lättare för den unge vuxne att bryta sig igenom de barriärerna som de traditionella normerna för med sig. Samtidigt anklagar han det normkritiska förhållningssättet för att “”väva” de biologiska könens enligt Edsinger medfödda tillgångar och kastar på så sätt hela den komplexa bilden av mänskligt anatomi och psykologi i soporna.

Annons:

Edsinger åberopar här felaktigt “traditionell utvecklingspsykologi”. Jag kan förstå denna längtan efter ett tydligt, nostalgiskt sätt att strukturera den ack så röriga världsbilden på – men inte ens den traditionella utvecklingspsykologi tar hänsyn till det biologiska könet som något annat än något som man som människa kan förhålla sig till på ett ifrågasättande, sökande sätt. Det är själva ifrågasättandet och sökandet som formar människan och gör henne till det hon blir – om man nu kan se den vuxna individen som statisk – i livets senare skeden.

Olof Edsinger har rätt i att begreppet kön är något som bör varken tystas ner eller förnekas. Han har rätt i att det blir svårt att diskutera frågor som exempelvis könsdiskriminering i arbetslivet, om det plötsligt inte finns något kön att diskriminera. Som i idrotten engagerad tävlingscyklist och föreläsare inom tekniska högskoleämnen möter jag dagligen exempel på hur onödigt och stigmatiserande ”könandet” är under både träningen och inlärningen. Det normkritiska förhållningssättet tar inte ifrån individerna rätten att sträva efter att få ut det mesta möjliga ur de biologiska förutsättningarna man är född med och se de som en tillgång. Inte heller tar det ifrån individerna rätten att vara medveten om de biologiska och kulturella begränsningarna ens biologiska kropp för med sig.

Det det däremot gör är att den ger individerna rätten att se sitt kön som enbart en del av den komplexa organismen en människa utgör – ihop med hundratals andra egenskaper. Något som går mer hand i hand med den framtidspositiva teorin om att människa är en varelse ämnad till mycket mer annat än att födas för att äta och föröka sig.

Om skribenten
author
Katja Fedorova Katja Fedorova är infrastrukturingenjör, föreläsare och tävlingscyklist som brinner för alla människors lika värde inom de för diskriminering utsatta samhällsmiljöerna och bloggar på cykelkatten.cc.
Summering
Normkritik

Debatten är nu avslutad

Du som läsare kan föreslå vilka personer du tycker ska vara med och svara i denna debatt.